”IVA blundar för den mest uppenbara resursen”

Kommentarer inaktiverade för ”IVA blundar för den mest uppenbara resursen”

Det är svårt att begripa varför inte effektivare el- och energianvändning värderas högre, kommenterar Ny Tekniks chefredaktör Susanna Baltscheffsky debattinlägget nedan av Thomas B. Johansson, professor em, Lunds Universitet och Hans Nilsson, ordförande i EEF, publicerat i Ny Teknik 23 februari 2016.

IVA har just publicerat en andra rapport från Vägval el, som handlar om möjligheter till ny inhemsk produktion av el. I en tidigare rapport har elanvändningen diskuterats översiktligt.

IVA tycker att man måste ha ett helhetsperspektiv på energiomställningen och tillåta sig att diskutera alla kraftslag. Annars blir det för dyrt. Men själva missar de i sin rapport om Framtidens Elanvändning den mest uppenbara resursen, nämligen potentialen för att effektivisera energianvändning. Det är ett faktum att vårt energisystem läcker varje dag. Vi betalar hela tiden för energi som bara blir till förluster och inte gör nytta.

Visst kan en omställning bli onödigt dyr när man inte först tar bort det som kostar i onödan. Motorer som går på tomgång, byggnader som läcker energi och har dålig eller ingen värmereglering, belysning med dålig verkningsgrad. Att undvika denna resurs gör att helhetsperspektivet haltar.

I dag är det möjligt att renovera byggnader i miljonprogrammet till samma standard som passivhus. Belysningen kan förbättras inte bara genom byte av ljuskällor utan kanske i ännu högre grad genom styrning. Men all sådan förändring fordrar att man ägnar den omtanke och planering. PFE-programmet som startades för industrin visade på dessa möjligheter. Det inledde en förändringsprocess men som tyvärr avbröts.

IEA visade redan i sin World Energy Outlook 2012 att det fanns en avsevärd potential i form av privatekonomiskt lönsam effektivisering av energianvändningen. De kallade det för ”Efficient World Scenario”. Omfattningen bedömdes så stor att utnyttjandet enbart av den nästan skulle klara att vi nådde tvågradersmålet. IEA pekade på att åtgärderna, sin lönsamhet till trots, förblir förbigångna.

De har därför i tre marknadsrapporter fortsatt att visa på effektiviseringens dolda möjligheter och de har därutöver visat hur effektivare energianvändning har många andra fördelar, PLUS-värden (multiple benefits). I rapporterna visas att effektiviseringar visserligen redan gett stora vinster men att det trots det inte kommer att tas i anspråk om vi inte skärper oss och skapar program för att realisera dem.

EU har tagit upp samma tankegång och aviserar att man i den så kallade Energiunion, som man nu arbetar med, kommer att sätta effektivisering i främsta rummet (efficiency first), men att det fordrar ett grundläggande nytänkande (fundamental rethinking). De säger att effektivisering måste jämställas med energiomvandling i kommande planering.

Mot den bakgrunden skulle man kunna vänta sig att IVAs rapport om Framtidens Energianvändning skulle innehålla någon sorts uppgift om hur stor den svenska potentialen till effektivisering kan vara – hur mycket elenergi vi kan ersätta med effektivare belysning, motorer, styrning, reglering, ventilation och så vidare. Sådant som vi av slentrian bara låter rinna iväg men skulle kunna göra något åt genom att bry oss lite mera. Sådant som minskar vår välfärd och minskar våra utvecklingsmöjligheter.

Men hos IVA blir vi effektivare med automatik. Teknisk och ekonomisk utveckling gör att vi successivt tar effektivare teknik i anspråk. Det är det ena ledet i IEAs beskrivning och det är betydelsefullt men det andra saknas. IEA gör flera olika beskrivningar av hur vi ska göra effektivare användning till standard men hos IVA varnar man för att driva effektivisering längre än vad som är ”företagsekonomiskt motiverat”. Man skapar en föreställning om att den användning vi har är optimal.

Det är synd! IVA hade kunnat ge ett viktigt bidrag till att visa var vi borde sätta in ytterligare resurser i form av tankekraft och ifrågasättande av sakernas tillstånd så att vi kunde förbättra vår ekonomi på det bästa av alla tänkbara sätt, det vill säga genom att bli mera hushållande. Nu tillhandahåller de istället ursäkter. Det är också att svika alla dem som i våra företag i sin dagliga gärning väl känner till att de kan förbättra verksamhetens resultat och resursanvändning men som inte får möjlighet till det därför att deras ledningar invaggats i tron att vi redan lever i den bästa av världar.

Det skall bli intressant att se hur IVA tänker foga samman de två rapporterna till en övertygande helhet.

Thomas B. Johansson, professor em, Lunds Universitet

Hans Nilsson, Ordförande i EEF